Ärligt talat
Ska jag vara ärlig en stund? Den senaste perioden av mitt liv har varit skit. Alltså verkligen sämre än jag fattat tror jag. Jag försökte klura ut senast jag kände mig sådär genuint lycklig och jag kunde inte komma på det. Alltså senaste specifika tillfället jag minns var i september. Det är mer än ett halvår sen. Med det sagt så har jag såklart haft bra dagar, bättre veckor och fina moments. Men det är skillnad på att vara glad och att vara lycklig. Och just nu har jag större problem än jag kanske vill inse.
Det som fick mig att inse detta var att komma till Sthlm. Så fort tåget rullade in så började jag andas. Jag har träffat en kompis vilket var superkul, sen vandrat runt ensam på Söder, druckit chai och spanat på när solen gick ner över husen. Har verkligen förträngt allt hemma som känns jobbigt för en stund och bara varit här & nu. Och jag mår liksom nästan bra här. Jag kände den där pirrande känslan en stund när jag var ute och gick. Mådde illa när min kompis frågade hur jag mår, bytte ämne och förträngde. Sjukt.
Men här är det bra. Jag vill vara här. Lämna det mesta hemma och bara dra. Kungälv ligger tre timmar bort från paradise. Jag ska försöka göra aktiva val som gör att jag mår bättre när jag kommer hem. Och tills dess ska jag förtränga verkligheten en stund till, för jag pallar inte tänka på den resan jag kommer behöva göra. Jag tänker bara vara lite lycklig på Söder.
