Enligt mig är inte denna en "vanlig partylåt" som är pepp rakt igenom. För mig är den snarare den där låten man dansar till ute när man dricker eller dansar för att glömma det som gör ont. Låten man lyssnar på halv tre när gnistan avtar. Eller som i detta fallet: låten jag lyssnar på konstant för att jag vill dansa runt, hoppa och skrika av glädje. Men istället går jag i regnet med en klump i magen, vägrar deppa ihop och istället dansar lite desperat. Fastnar i beatet och säger att jag är on my way. No time to pretend.