Februari 2013 var första gången. Maj samma år var andra gången. Oktober 2013 tredje gången. Och ju fler gånger jag tagit tåget hit ju mer kär har jag blivit. Jag har liksom förälskat mig i en plats. Jag har förälskat mig i Söder, att fika i gamla stan, shoppa i affärer som är betydligt större än i GBG och vandra på Djurgården. Jag är så jävla såld på Stockholm. Att besöka riksdagen, att passera där varje dag. Allt vatten, alla broar, alla människor som rusar förbi i rulltrapporna. 

Hur alla här höjer huvudet lite mer än i GBG, där småstadstänket är lika borta som viljan att åka hem. För detta är hem. Det var ärligt talat min första känsla när jag traskade på Söder efter min första dag här; detta är hemma. Jag har kommit hem. Jag vill så fruktansvärt gärna bo här en dag.

Mina resor här har delats med olika människor och jag har sjukt speciella minnen till vissa platser. Jag har upplevt Stockholm både kär och heartbroken, superglad och även åkt upp under den värsta perioden ever. Jag har alltid kännt mig mer säker på allt här. Och jag hoppas det blir samma nu. First time alone, redo att bygga mina egna minnen. Redo att stå på egna ben om så bara för två dagar. Flytta in här en kort stund och låtsas att det är för alltid.