Ska lämna den här dagen och låta den återgå till natt med hosta, huvudvärk och förhoppning om att vara frisk imorgon. 

Förut var jag i stallet en stund och grejade då med mitt älskade föl, som snart är 8 månader faktiskt. Han var så himla duktig! Hade en diskussion när jag spolade honom då han brukar passa på att springa iväg. Vågar inte ha honom uppbunden i spolspiltan då grimskaften där är så långa, är rädd att han ska fastna. Därför blir det en del diskussioner när jag spolar bakben - har sämre koll framåt - han passar på att rymma iväg. Även om jag håller i honom hinner han snurra runt och försöka springa iväg. Ett beteende jag jobbar med varje dag och det blir bättre hela tiden.

Oh well. Till det bra! Han stod idag på gången blickstilla nästan hela tiden, kunde borsta överallt i lugn och ro, lyfta benen och kratsa hovarna. Inga problem med någonting verkligen! Så stolt över min bebis, går verkligen framåt hela tiden. Ville betyder så himla mycket för mig. Det finns stunder i mitt liv som är otroligt mörka och han är den som påminner mig om ljuset. Varje dag. Visst, ibland är det kämpigt med honom och det kan vara frustrerande. Men i slutet av dagen är han bland det bästa som hänt mig.