Den här helgen har varit bra. Både för att jag gjort roliga saker men också för att jag verkligen stängt av vissa saker och känslor totalt. Har valt att inte göra vissa saker och lagt energi på rätt grejer. Har därimellan inte gjort något alls vilket jag "tränar på", då jag ofta får lättare ångest av dötid och noll planer. 

Då jag har en känsla inom mig som är ganska svår att hantera och som jag heller inte vill prata/skriva om måste jag väga av mellan att känna och sluta känna. Det är så att allt kan man inte styra över. Det går inte att vakna upp en morgon och skära bort något som betytt så jävla mycket för en och det är något som jag än en gång förstått. För det kommer tillbaka och det kommer komma tillbaka flera gånger till.

Det jag också gjort klart för mig själv är att jag inte kan umgås, prata med och lägga energi på människor som inte ger den energin tillbaka. Och att jag faktiskt måste få lov att umgås med dem som ger mig just det; oavsett andras åsikter. Jag har försökt passa in mig själv i en mall jag omöjligen kan passa in i. Innerst inne vet jag precis vad jag vill ha, bara det att det inte alls passar in i vad jag borde vilja. 

Jag antar att detta inlägg makes no sence för de flesta men behövde verkligen skriva av mig. Jag möblerar om, färgar håret, skriver listor och klär upp och klär ner mig. Klart jag förändras och klart jag växt som person. Det gör alla över åren. Men grunden, känslan och viljan är kvar. Det kan inga blickar och tysta överenskommelser i världen förändra. 

Jag kan anpassa mig och snällt förklara och försöka förstå men det kommer alltid komma den dagen då jag kraschar något, bryter ut och försvinner. Jag har börjat hitta en vilja igen; en känsla jag trodde var long gone. Och jag kommer följa den. För när sommaren kommer förändras allt på riktigt och det kanske är för sent då. Följer mitt hjärta fast det är stupid as fuck och är den jag är för jag pallar inte låtsas mer. Ain't nobody got time for that.