Åhh vi klarade det!
Är så sjukt lycklig just nu. Min ponny kommer inte avlivas, min ponny har inte ont av att ridas litegrand, några dagar i veckan på hennes vilkor. Hon kommer kunna bo hos mig livet ut och få föl.
För att ta det från början. Thilly har utretts för allt möjligt och till slut hittade vi grundproblemet: En atros i ena ländryggskotan. Vi behandlade det med förhoppning att hon skulle kunna funka som ridhäst. Dock insåg jag ju mer jag tänkte på det, att det förmodligen inte skulle gå. Efter en viss tid fanns det tre alternativ: Fungerande tävlingsponny, promenad/avelshäst eller att vi skulle behöva ta bort henne. Vi pratade med vår veterinär idag och hon sa att hon i nuläget aldrig kommer funka som tävlingsponny, vilket jag var helt inställd på. Hon sa att om hon får vila en längre period (nu snackar vi år) så kommer skadan kanske läka ut, kanske inte. Men i vilket fall som helst så har hon inte ont av den nu, såvida hon inte behöver gå i nån tävlingsform eller hoppa hinder. Blev så sjukt lättad eftersom jag varit så rädd att jag skulle behöva ta bort henne.
Så vi (la familia) bestämde att vi ska behålla henne, livet ut eller iaf flera, flera år. Hon ska få bo hos oss. Kanske att vi lånar ut henne en period om jag ska ha en träningshäst eller liknande, men hon ska alltid komma tillbaka. Och till sommaren ska vi betäcka henne!! Så 2014 ska vi ha en bebis.
Självklart är jag ledsen att världens finaste ponny (enligt mig) aldrig kan prestera på tävlingsbanan igen. Självklart tycker jag det är jobbigt att äga en häst jag inte kan tävla på. Men för tillfället är inte det viktigast för mig. Thilly är viktigast för mig, och då får allt annat komma åt sidan ett tag. Hästar att tävla eller träna finns det gott om och jag har tur som många gånger fått eller får möjlighet att rida de hästarna. Så nu kör vi på det här.
mittHjärta<3
