Håkan Hellströms korta textrad förklarar det vi alla vet. Saker förändras. Vi förlorar och vinner vänner, saker vi tar oss igenom förändrar hur vi känner. Men vissa saker förändras inte. Och det är en av de sakerna jag tampas mest med just nu, ett tyst, väldigt diskret krig. Jag står inför studentbal och student, inför en sommar med jobb på sjukhuset innan jag i höst börjar arbeta på ett nytt ställe. En arbetsplats som jag verkligen längtar ihjäl mig efter, som kommer bli så rolig och inspirerande samt öppna upp möjligheter för att äntligen kunna kombinera politiken med ett jobb som har flexibla arbetstider. Det är verkligen ett drömläge.

 

Men likväl som mitt proffesionella liv går åt helt rätt håll är jag privat inte där jag behöver vara för att kunna ha en bra vardag, varken nu eller till hösten. Den där djupa lyckokänslan jag trodde jag hade hittat tillbaka till har tyvärr flugit iväg. Jag är superpepp på allt roligt som händer och mår väldigt bra ofta. Men faktum kvarstår att en ledig lördag mitt i livet där jag är ensam, inte fungerar som den ska. Jag har saker jag måste ta tag i, eller hur en nu gör. Jag ska be om hjälp.

 

Det är med sorg jag skriver dessa bokstäver, för när jag 2012 för första gången lärde mig om psykisk ohälsa trodde jag ändå att jag ganska snabbt skulle bli obekymrad och glad igen. Så är tyvärr inte fallet. 

 

Jag måste lägga väldigt mycket tid på mig själv nu. Se hur jag vill ha det och vad jag kan förändra. Och också lära mig vilka sidor hos mig själv jag inte kommer kunna förändra, och se hur jag ska hantera det.

 

Jag har sagt det många gånger men nu har jag tagit ett beslut genom att skicka ett meddelande jag inte kan ta tillbaka. Som antagligen kommer ge mig en knuff i rätt riktning.

 

Med dessa ord skrivna vill jag intyga att detta inte är ett katastrofläge, jag är fine. Verkligen. Men jag vill inte bara vara "fine" utan jag vill må snäppet bättre och vara lite glittrigare. Boosta livskvalitén lite. Det är inget nytt som hänt utan det är som det varit det senaste. Och jag vill helt enkelt inte att det ska vara enbart så. Jag börjar inse mer och mer att det finns saker inom mig som jag borde ta lite mer seriöst på och lyssna på, så att jag verkligen kan äga min vardag när hösten ser så perfekt ut. 

 

Som ni märkt är bloggen långt, långt ner på prioriteringslistan och den kommer att försvinna helt. Jag kommer behålla den öppen för att kunna läsa saker i arkiven men kommer inte längre uppdatera. Vill jag börja blogga igen kommer jag att starta en ny. 

 

Jag har helt enkelt valt att börja om lite på ruta ett. Jag har bra förutsättningar, fantastiska vänner och bra utsikter. Jag ska bli bättre på att uppskatta dem. Bli bättre på att inte få dåligt samvete. Sluta sträva efter perfektion i allt. Gilla mig själv mer, sluta få kickar av bara prestation. Ta komplimanger. Gilla att vara ledig. Ta långa promenader och leva lite mer. Jag tror ni förstår grejen. 

 

Tack för allt, ni som läst. Från det att bloggen startades -12 och bara handlade om miljö och politik, under mitt försök att vara peppig och till slutet med förvirrade inlägg om känslor och händelser. Ta hand om er själva och varandra. Glöm aldrig att även hur mörkt livet blir, finns det alltid ljusare dagar. The future is here to save us. Glöm aldrig det <3