Känslan av förändring
Ibland slår det mig. När jag går av bussen och höstlöven virvlar, favoritlåten spelas och solen sjunker mot marken. Morgontimmen i regnet eller håltimmen när jag fokuserar hundra procent på plugget. När jag avslutat ett projekt med kåren eller precis påbörjat ett.
Känslan av att jag kan förändra. Att makten är i mina händer.
Jag kanske inte kan skapa stordåd, kanske aldrig når hela vägen fram. Det enda jag känner är att jag kan förändra mitt liv. Det känns som att jag går på moln när jag inser att min rastlöshet, min enorma vilja, prestations-kick-sökandet nått fram till att jag lever min dröm NU. Som artonåring. Det gör mig inte på något sätt bättre än någon annan men jag är så jäkla glad att jag vid varje vägskäl har tagit vägarna som tagit mig hit. Att jag istället för att drömma om att skapa något är med och skapar nu. När mitt ja i en omröstning spelar roll. När min närvaro på möten spelar roll. När mina idéer blir verklighet.
OCH DETTA ÄR PRECIS VAD ALLA NI OCKSÅ KAN GÖRA. Att skapa sin egen verklighet av drömmar, är det bästa som finns. Skickar ut en massa massa power till er och säger bara: ge aldrig upp era drömmar.
