Den totala tystnaden beror på att jag verkligen inte vad jag ska skriva. Har blivit totalt överkörd mentalt av den här resan. Sjukt fina byggnader och vänner och mat och glass blandas med tårar och ångest vid minnesmärken och påminnelser om människor betydelse och jävligheter. Helt slut i huvudet verkligen. En fantastisk resa som gått så himla fort och imorgon styr vi mot Sverige igen. Kanske kan jag uppdatera mer snart, kanske kan jag förklara alla intryck.