Ålder som kompetens

Om det är något som är självklart så är det att vi alla här, unga som gamla, har gått igenom olika saker. Vissa är 25 och har mött extremt få motgångar. Vissa är tolv och har fått möta mer än man ska behöva möta under hela sitt liv.
Ändå finns det så otroligt många människor som "bevisar" sin kompetens genom sin ålder. Vilket är sjukt. 

Självklart har en 50-åring massa livserfarenhet som en 17-åring omöjligen kan ha. Just eftersom personen levt så himla många fler år och det finns vissa saker man bara lär sig genom att traggla sig igenom livet. Men när det kommer till många områden finns det verkligen ingenting som säger att 50-åringen kan mer en 17-åringen, bara för att personen i fråga är 50.

Jag blir så oerhört provocerad av människor som är äldre än mig och som tar sig rätten att "sätta dit mig" bara för att de råkar ha levt lite fler år än vad jag har. Vuxna som tar sig rätten att se ner på "dagens ungdomar" och döma ner allt vi gör - utan att reflektera över sina egna nackdelar. 

När det kommer till räntor, lån och bostadsmarknaden har jag noll koll. Men när det handlar om mötesformalia, styrelsearbete och elevorganisationer har jag mer koll än många andra. Trots att jag inte är särskilt gammal.

En ljus framtid handlar för mig om en framtid där vi blir sedda för vår kompetens; som individer. Där äldre inte tar sig rätten att äga oss. Där vi inte blir ihopklumpade bara för att vi råkar vara födda samma årtionde. Där vuxna fokuserar på att lyfta upp unga som vill någonstans, istället för att trycka ner eller passa in i ledet. 

Der hade verkligen varit helt amazing.






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0