Rädslan att falla tillbaka
Imorgon är klockan ställd på 06:15 och för första gången på länge kände jag paniken "tänk om jag inte kommer upp?". Det fanns ju en tid då jag aldrig kom upp utan alltid fick kriga med mig själv minst 15, ofta 30 eller ibland 60 minuter för att orka. När jag väl var uppe var det alltid tungt länge innan jag vaknade till.
Det är dock extremt längesedan jag kände såhär så det var väldigt udda att plötsligt bli rädd för det. Jag tror jag är det just ikväll, eller liksom ser tillbaka, för att jag mår så bra nu. För att mycket fallit på plats, för att jag har en plan och för att jag mår bra. Jag är inte van att känna mig så hel, vilket gav en mega-Flashback ikväll. Jag ska vara ärlig och säga att en av mina största rädslor är att må så dåligt igen. Och det hade väl vart konstigt om jag inte då och då mindes tillbaka och just blev rädd för att hamna där igen.
Men jag kommer inte det och framför allt inte nu. Har en urbra helg bakom mig och har roliga veckor framför mig. Får jag en dipp har jag verktygen och styrkan att resa mig ifrån det. Jag ver att jag klarar detta. Jag vet att jag förtjänar att må bra och att jag har ett riktigt drömmigt år framför mig. Jag vet att jag kommer kasta mig in i roliga saker och hamna i jobbiga situationer och jag vet hur jäkla taggad jag är på att vakna varje morgon för en ny dag i livet. För livet är så jäkla nice och just nu lever jag livets liv.